Lillemor Claesson Liljedahl tycker om känslan av att gå uppför ett berg. Som geolog på SKB får hon även gå på djupet.

Svensk Kärnbränslehantering, SKB, ska se till att det kärnbränsle som har gjort sitt i våra kärnkraftverk får en säker plats att förvaras på. I dag står valet mellan småländska Oskarshamn och Östhammar, norr om Uppsala.
Geologen och geokemisten Lillemor Claesson Liljedahl hör till det team av forskare och modellerare som analyserar förhållandena på de utvalda platserna, djupt nere i berget. Med hjälp av tredimensionella modeller räknar de bland annat på riskerna för sprickor och förkastningar i marken, och kartlägger grundvattnets strömningar ända ner till 1 000 meters djup.
- Vi vill ju placera kärnbränslet på rätt plats, säger Lillemor Claesson Liljedahl.

En halv kilometer ner
Kärnbränslet ska förvaras på ungefär 500 meters djup, inkapslat i järn och koppar och omgivet av bentonitlera, som expanderar och bildar ett ogenomträngligt skikt vid kontakt med vatten, om nu vatten, trots alla försiktighetsåtgärder, skulle sippra in i förvaringsutrymmet någon gång i framtiden. Bergrummet kommer inte att stängas för gott, ens efter att alla kärnkraftverk har stängts ned och det sista bränslet lagts dit.
- Vi kommer att fylla igen utrymmet med material som kommande generationer har möjlighet att ta bort, om de skulle komma på ett bättre sätt att förvara kärnbränslet på, säger Lillemor Claesson Liljedahl.

Förutsäga jordbävningar
Lillemor Claesson Liljedahl började på SKB i februari i år, efter att hon doktorerat inom geokemi vid Stockholms universitet. Hennes avhandling om de kemiska processerna i marken före och under en jordbävning tog henne till Island, Indien och Japan, och hennes upptäckter kan i framtiden komma att vidareutvecklas och användas för att förutsäga jordbävningar. Att ta steget från universitetsvärlden till näringslivet och byta spår från jordbävningar till kärnbränsleförvaring kändes naturligt för Lillemor Claesson Liljedahl.
- Båda områdena har stark samhällsanknytning, förklarar hon.
På SKB ser hon goda möjligheter att utveckla sig och i framtiden kanske även arbeta internationellt med kärnbränslehantering.
Lillemor inspireras av att mycket av vår planet ännu är outforskat område.
- Jorden är som en organism. Jag är helt fascinerad av hur det kan bildas berg, säger hon. Det är svårt att tänka sig de enorma tidsrymder som det handlar om. En livstid på 80 år är ingenting i det tidsperspektivet.

Om geovetenskap:
Geovetare har jordklotet som sitt laboratorium. De ägnar sig åt berg, jord, vatten, landformer och klimat. Vissa studerar de processer som format jorden, andra studerar kretslopp och hur människan påverkar – man har till och med börjat kalla den tid vi lever i för antropocen (människan i centrum), just på grund av de stora effekterna människan har på jordklotet.

Geovetare studerar fenomen som kan leda till naturkatastrofer för att bättre kunna förebygga skador. De kan också klättra på vulkaner, leta efter diamanter och guld, borra iskärnor i Antarktis och studera dinosauriefotspår på Svalbard eller metanhydrater i Sibirien, vara med och planera och bygga vägar, tunnlar, broar och hus, utveckla geografiska informationssystem samt hålla reda på hur föroreningar sprider sig i sjö och mark.

CV
Namn: Lillemor Claesson Liljedahl
Examen: Magisterexamen i geovetenskap från Göteborgs universitet, doktorsexamen i geokemi från Stockholms universitet
Bor: Stockholm
Uppvuxen: Borås
Nuvarande jobb: Geokemist / geolog på SKB, Statens kärnbränslehantering
Tidigare jobb: Lagerarbetare, doktorand, turnerande föreläsare för barn
Fritid: Springa, bergsvandra, resa, musik (Lillemor spelar piano, sopransax och orgel)
Stolt över: Min avhandling – att jag gjorde i princip allting själv från provtagning till analys,
och att jag lyckades anpassa mig till en ny akademisk miljö och ett nytt arbetssätt på Island